Vi vaknade till en mörk och mulen morgon. Kändes skönt att inte vår resa hade börjat så här. Det har gungat riktigt mycket i natt. Det kändes ibland som om man lyftes ur sängen bara för att landa tungt igen. Sov inte vidare gott.
Väskan är packade och allt fick plats. Tjoho! Nu är man orolig för övervikt. Jag antar att det är så livet är, man löser ett problem och genast står man inför ett nytt. Då är det bra att alla problem inte är lika svåra att finna lösningar på.
Sista frukosten, samlade på mig alla mina favoriter så nu är jag propp mätt. Man vet ju aldrig när man får mat igen. Om man inte räknar in lunchen vi hinner med innan vi är framme i Bergen.
Vi blev klara med allt och har lämnat hytten. Sitter vid ett fönsterbord och ser ut över ett grått och regnigt landskap av hav, land och himmel. Inte samma gråa färg utan olika nyanser av grått. Åh, nu ser jag att vågorna ibland får ett vitt skum på ryggarna. Vackert på något sett.
De visade alla bilder som tagits under resan på en storskärm så vi satt där och såg bildspelet. Därefter gick vi till Multe och fixade de senaste bilderna. Denna gången hade vi några filmer också. Vi skrattade när vi provade ut hastigheten på vilken filmen skulle visas.
Det börjar bli dax för lunch, sista måltiden ombord. Eftersom vi hade ryggsäckarna med oss gick jag och hämtade allt jag ville äta innan jag satte mig så jag kunde bygga in mig. Lite information angående avstigningen hördes i högtalarna. Först på norska sen engelska och sist på tyska. Så har det varit hela resan. Det har varit kul eftersom om man inte fick med hela meddelandet så kunde man lyssna på de andra språken och få med resten. Till slut var vi framme i Bergen och det var dax att gå av båten. Jag var inte beredd på att jag skulle känna mig lite rörd när våra guider stod och önskade oss en lycklig resa hem. Men kunde inte hjälpa att det snördes åt i halsen och ögonvrån blev lite fuktig.
Vi hämtade våra resväskor och gick ut till bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Bussen körde direkt utan sightseeing som vi fick när vi åkte från flygplatsen till Hurtigrutens terminal. Vi hade checkat in via nätet så vi skulle gå direkt till bagage incheckningen. Vi började med min väska. 23,6 kg. Nej, typiskt. Vi gick till en bänk och packade om. Puh! Det gick bra.
Det var lång kö till säkerhets kontrollen men mest för att det kom två bussar på en gång och bara två stationer var öppna. Men de öppnade ytterligare en.
Vi hittade först inte taxfree butiken, fick leta på nätet efter en karta över flygplatsen. uppdaterade med denna nya information var det en enkel sak att hitta. Köpt lite och hittade sedan ett ställe att sitta. Vi kom fram till att vi inte var hungriga så vi valde bort maten, tog något att dricka istället.
När vi fick reda på vilken gate vi skulle till gick vi dit. Jag hade lite chips kvar så åt lite och tittade på film på plattan. Thomas tittade på något på sin mobil. Sprecis när planet svängde ut på start banan kom jag på att jag glömt ta fram halstabletterna som skulle underlätta örontrycket men hann fiska upp några tyrkisk peppar ur väskan, puh.
Jag förstår inte men landningen är alltid värst. Vi blev sugna på röda pölser när vi kom av planet. Thomas ställde sig i kön men när det blev hans tur så hade de inga kvar. Vilken besvikelse. Bagaget kom och våra väskor var bland de första nu var det bara bil resan hem kvar. Jag körde men fick lämna över till Thomas vid Glumslövs backe för jag var för trött för att köra säkert. Väl hemma var hela familjen samlad igen. Det kändes så skönt att krama om tjejerna. Katterna kom ocskå så det fick också uppmärksamhet.
Borta bra men hemma bäst!